Skam.
Den enda serie jag följt i mitt liv är Elitserien, det som nu heter SHL. Varannan dag i veckan från september till april har varit alldeles lagom för mig. Har inte känt att jag haft tid, eller lust för den delen, att glo på en datorskärm i 50 minuter, eller vad ett avsnitt nu kan vara, och sedan känna att jag inte kan fortsätta min dag om jag inte får se ett till. Och ett till. Och ett till. Sedan kom jag över Skam. Nej, let's be honest: Skam kom över mig. Jag höll mig borta från följetongen ett bra tag, men när minst tio personer oberoende av varandra tjatade på mig om det orkade jag inte stå emot längre. Det var allt alla pratade om, det var som om jag levde utanför samhället, så jag gav det en chans. Att jag skulle ge Skam "en chans" resulterade i att jag sträcktittade på tre säsonger. Det är, i runda slängar, 860 minuter rakt av. Ångrar inte en sekund av den tiden och har sedan dess drömt om rött läppstift, installerat det norska tangentbordet på min mobiltelefon (serr ass, jeg kødder ikke) och övervägt att börja dejta 97:or.
Det bästa med klippen, förutom att de är just klipp och att man inte behöver sitta i timmar med varje avsnitt (även om jag gärna skulle göra så), är att ingenting är övertydligt. Problemen visas upp, de beskrivs inte. Så som det ju är i verkligheten. Att Noora blir bortom sig när hennes fiskekaker inte finns i kylen är ett sätt att påvisa hennes ätstörningsbeteende, till exempel. För det behövs inte att någon står framför en helkroppsspegel och nyper sig i huden. Bara en sådan banal grej gör det hela mer trovärdigt, vilket är viktigt för mig.
Sedan är hångelscenerna fantastiska! De är inte vulgära, mer vackra. Skulle bli snopen om jag var den enda med lust att rulla tunga i typ fyra timmar efter att ha tittat på Skam.
Nåväl. Antar att det här mästerverket till program inte gått någon förbi vid det här laget, men tänker att jag ändå kan länka till det. Säsong ett, två och tre finns på norska och med norsk text på NRK Play och på norska med svensk text SVT Play. Den fjärde säsongen förväntas komma ut i vår och jag kan knappt bärga mig! Vem eller vilka ska det i huvudsak handla om den HÄR gången? Personligen hoppas jag lite på Sana. Skulle vara intressant att se och höra om förutfattade meningar, en främmande religion och vardagsrasism - sådant som serien ännu inte riktigt behandlat på djupet. Eller vad säger ni?