Morfar, se min hand.

Jag hör mammas nätta fotsteg i trappan. I vanliga fall hade jag antagit att hon gått ned för att trycka igång en maskin, alternativt hämta upp ett paket kaffe från förrådet, men sådant gör man inte klockan halv fem en torsdagsmorgon. Hon tar ett stadigt grepp, och det vet jag för att det inte ...

Together we are what we can’t be alone.

Det börjar närma sig. Inte höst. Eller jo, det också, men det var inte främst vad jag syftade på. Säsong – det börjar närma sig säsong! Det vet jag för att 1) premiären alltid hålls i september och 2) jag är en neurotisk person som räknat ned dagarna sedan antalet var 100 och på sistone börjat ...
Visa fler inlägg