Något fint.

Har sagt det förr och jag kommer att säga det igen. Jag känner inte att jag vill dokumentera min vardag så som storbloggerskorna, och mindre diton för den delen, gör eftersom jag 1) inte lever ett så fruktansvärt intressant liv (även om jag trivs mer än bra i det stadie jag befinner mig för närvarande) och 2) inte tycker att det är lika roligt att skriva om frukostar och fikor som det är att skriva om funderingar och förnimmelser. Däremot kan det ju vara lite underhållande att längre fram kunna bläddra bakåt i arkivet för att påminnas om vad man gjort. Det kom jag underfund med när jag plitade ned min årskrönika, version mini, nämligen. Därför tänkte jag att jag då och då skulle ta och sätta mig ned och anteckna vad för fint som hänt. Inte varje månad året ut kanske, men januari vill jag så väldigt gärna minnas, så jag börjar nog ändå med att sammanfatta just 2017's absolut första dagar. Utgick från det här inlägget som Sandra hittade på, men gjorde om det. Nedan följer resultatet:
 
# När det stod rödvin på vardagsrumsbordet och vi låg i endast t-shirt i soffan och hånglade till tonerna av Veronica Maggios livekonsert i bakgrunden och jag bara var tvungen att utbrista "din jävel" mellan två andetag.
 
# Att min bästis nyblivne pojkvän åkte hela vägen hem till henne med Coca-Cola då hon var magsjuk. Kan på riktigt inte komma på ett större bevis på att man är kär. 
 
# Min lillasysters okontroller(under)bara skratt vid middagsbordet en helt vanlig mitt i veckan-dag. Vet inte varför hon tyckte att någonting vi andra inte mer än drog på munnen åt var så roligt, men det spelar ingen roll. Är hon glad mår hela jag bra.
 
# Att min terapeut grät i omgångar då vi hade vårt sista samtal och den första gången var så fort hon såg mig och min, senare hennes, stora blombukett i rummet där väntan sker.
 
# Danne snurrade 28 varv, åtminstone kändes det som så, med mig runt sin midja för att vi inte setts sedan hösten. 
 
# Jag och Linnea fyllde min jacuzzi med både vatten och lödder och satt sedan där i i timmar. När vi tappat ut allt satt vi kvar i ytterligare en halvtimme. Vi hade så mycket att prata om och av någon anledning kändes det som om det utanför badkarskanten skulle picka hål på bubblan vi lyckas ta oss in i.
 
# Vi, jag och Linnea alltså, hade bestämt oss för att dricka kaffe upp för Hammarbybacken. Det i sig var mycket fint, vill jag lova, men är inte vad punkten ska handla om. Nej, för när hon kom gåendes mot mig vid den plats där vi lovat möte, räckte hon över en kaffe det första hon gjorde. Jag vet inte varför jag blev så orimligt glad över denna gest, men det blev jag. Kanske för att jag tänkt bjuda henne, men hon hann före? Jag vet inte. Att det är det lilla som gör det stora är ett som är säkert, i varje fall.
 
# Jag sökte ett jobb och jag fick det jobbet. Trivs så IN I. Skulle kunna ge den här punkten ett helt eget inlägg, men känner att; nej, det får räcka så här.
 
# Det första boxningspasset i källarlokalen på Koksgatan efter uppehållet gick så bra att hälften varit nog. Det liknade ingenting. En före detta landslagsman frågade mig när jag tänkt börja gå matcher och min spontana tanke var "i går". Blev så glad!
 
# Jag fick krama på Edman. Skriver inte om eller till honom så ofta, men han är faktiskt en av mina favoritpersoner i hela livet.
 
# Min storasyster offentliggjorde sitt förhållande med karln hon dejtat ett tag. Hon som inte skulle bli kär igen, blev visst det. Fast det kanske man lätt blir när man får röda rosor skickade till sitt kontor?
 
# Mittemot där jag bor har det flyttat in nya grannar, ett homosexuellt par från Storbrittanien som jag älskar! På pintorpavägen råder det fantastisk grannsamverkan, så jag var lite orolig när familjen som hyr ut huset (för att de fick lust att testa på Los Angeles) berättade om sin flytt. Helt i onödan dock. Engelskmännen har en ettårig Golden Retriver som jag hälsar på varje morgon och så tycker de om samma vin som jag; what's not to love?
 
# Ett meddelande jag fick löd: "Den här bilden på dig är den, om inte DET, absolut snyggaste jag sett. Villl rama in, uppdatera mitt omslagsfoto, visa alla."
 
# Min partner in crime, som också och allra oftast går under namnet Karro, och jag spelade in årets första podcastavsnitt och fick så fin respons att det liknade INGENTING. Vet att vi high five:ade varandra efteråt för att det känts bra, men SÅ bra? 
0 kommentarer

I want the D.

Året var 2013 när jag började lyssna på Drake på riktigt. Innan dess hade jag hört någon singel här och något track från ett album där. Numer tycker jag förvisso att "So far gone" och "Take care" från 2009 respektive 2011 hör till de bättre albumen. Jag tycker om samarbetena med Rihanna också, de där radiovänliga låtarna, men det är sällan de jag lyssnar på. De fungerar på förfesten för att alla kan dem, men på bussen vill jag höra annat. Jag är mer för hans lite lugnare versioner med inslag av åtta, nio rader så snabba att blixten ligger i lä. Typ "I'm the plug". Den gamla Drake, skulle man kanske kunna säga?
 
Vet inte om jag skulle beskriva den här genren som min musiksmak eftersom min sådana är väldigt bred och blandad, men jag spelar något inom hiphop:en dagligen och har vad jag kan komma på bara positiva associationer till den. Framför allt träningsmässigt! Faktum är att den har fungerat som en gympartner för mig. Av någon anledning blir jag inspirerad och motiverad av den, trots att den innehåller mycket "woes and hoes". Har alltid tänkt att den genren inte är jag, men ack så fel jag haft.
 
Den främsta anledningen till att mitt öra för Drizzy tog fart från början var att en kille jag träffade på den tiden lyssnade mycket till hans musik. Sedan träffade jag Elvira, en rap-toka på en före detta arbetsplats, och hon triggade mig ytterligare. Hör här! När datumen för Summer Sixteen-touren släpptes i fjol turades hon och jag om att köpa Trisslotter på fredagarna, det i hopp om att kamma hem storkovan och vidare kunna resa till staterna för att se en av konserterna live. Vi tänkte att det lär dröja till nästa gång han förärar vårt land med ett besök eftersom han var här i mars 2014. Tji fick vi! I oktober gick han nämligen ut med att en Europa-turné med ett Sverige-stopp väntas till våren.
 
Efter en miss från försäljningssajten (som hade kunnat kosta dem sin existens - så arg var jag) och en väntan som kändes längre än ett spinningpass var två biljetter mina. Gav ifrån mig ett glädjetjut jag inte kunde hejda och bjöd hem Elvira, som kom med Hennessy, dagen därpå. Den historien kommer att upprepa sig nu i mars när vi gör oss redo för en helkväll i Johanneshovsområdet tillsammans med motherfucking Drake.
 
Om jag fick bestämma setlist:en skulle den förmodligen se annorlunda ut mot vad den faktiskt kommer att göra. Man får ju ha med i beräkningarna att han där i mars förhoppningsvis kommer att ha släppt två album (samlingverket "More life", eller "More lies" som nu skulle klä skivan bättre, som skulle release:ats i december har ännu inte gjort så) inom loppet av ett år och med största sannolikhet kommer att framföra flest låtar från just dem. MEN som min pappa jämt säger: önska får man alltid göra. Här har vi då några stycken sånger jag ändå önskar att han ger oss den fjärde:
  • "Successful"
  • "Shut it down"
  • "Make me proud"
  • "Crew love"
  • "The language"
  • "Connect"
  • "Preach"
  • "Change location"
  • "Plastic bag"
Skriver inte med "Know yourself" och "Jumpman" eftersom de MÅSTE spelas. Tänker inte lämna Ericsson Globe utan att ha hoppat sönder fotsulorna till de två. Visserligen kräver några av de nämnda gästspel av bland andra Lil Wayne och Nicki Minaj, meneee... Alltså för min del skulle de inte göra någonting om de dök upp, om man säger så. Future vore fantastiskt, för då skulle "What a time to be alive"-plattan rivas av och den står högt i kurs hos mig. PARTYNEXTDOOR's närvaro hade inte heller skadat. Ett tag fantiserade jag om att The Weeknd skulle titta förbi, men det var innan han släppte (och jag köpte!) biljetter till den egna showen som äger rum den 17:e februari. Har hört ryktesvägen att det är Young Thug är som ska hålla låda utöver Papi. Vill tro att han kommer att göra sitt jobb och göra det bra, men kan inte låta bli att känna ett visst mått av besvikelse över att ingen större än så är påtänkt. Av de "mindre" hade jag helst velat se Roy Woods, fjolårets för mig största upptäckt, men han verkar ha fullt upp på egen hand. Synd för mig, men kul för honom förstås.
 
Ska jag vara lite mer realistisk ser låtlistan ut på följande vis:
  • "Grammys"
  • "Childs play"
  • "Fire & desire"
  • "9"
  • "Sneakin"
Jag menar "Hotline Bling", "One dance" och "Fake love" KOMMER att spelas - no doubt. När hela det nya albumet är släppt kommer jag nog att vilja lägga till några spår, men då får jag väl göra det då!
 
OKEJ. Enough. Nu ska jag försöka runda av bloggens hittills längsta inlägg (vem hade kunnat ens ana att det skulle komma att handla om Aubrey Graham?) och jag gör det genom att ställa en fråga rakt ut: is he gonna make it, break it or Drake it? 
 
Uppdatering: Glöm det där jag sa om Young Thug; dvsn kommer med på turnén. Mitt hjärta exploderade (på ett bra sätt alltså, för tydligen finns det ett sådant också) när jag fick reda på det. Får jag bara höra "Do it well" är jag nöjd.
0 kommentarer

Time is precious.

I brist på annat fyllde jag i en lista (om tid, av alla ämnen) som jag tänkte att jag kunde publicera här. Vet inte hur intressanta frågorna och svaren är för er som är här inne och läser, men här är dem i alla fall!
 
Vad är ditt föhållande till tid?
Vi har det bra, tiden och jag. I alla fall som det är nu. I perioder skulle jag vilja sakta ned och anda gånger speeda upp den, men överlag så fungerar vi. 
 
Vilken tid på dygnet gillar du bäst?
Under hockeysäsongen brukar jag föredra timmarna mellan låt säga 19 och 22, men annars tycker jag att förmiddagarna på lördagar och söndagar är himla trevliga. (OBS! Undantag om man varit på partybenet föregående kväll/natt. Då är de där förmiddagarna nästan värst.)
 
Vilken är den bästa veckodagen?
Det är lördagen. Den är alltid så snäll mot en, känns det som. 
 
När går tiden som snabbast?
"Nu för tiden" vill jag svara eftersom åren verkar ha provat ut de snabbaste löparskorna att för alltid ränna runt i. Veckorna bara springer förbi! Det känns dock som en sådan självklar sak att konstatera, så jag svarar enligt följande: när man har en tid att passa och är ute i sista stund. Plötsligt tar allt som vanligtvis inte märks av en evighet och så kommer bussen prick på minuten eller till och med FÖRE avsatt tid. 
 
När går tiden som långsammast?
När Färjestad innehar en uddamålsledning och det återstår en och en halv minut av den tredje perioden eller när jag sitter på en cykelsadel i ett spinningsrum under ett pågående pass. Ni vet väl att en spinningtimme är sju vanliga klockvarv?
 
Hur lång tid tar det för dig att sminka dig?
Det beror alldeles på. Jag kan göra det på fem minuter blankt om jag prioriterar rätt och riktigt, men det får gärna ta två timmar. Jag älskar att dra ut på tiden framför badrumsspegeln; komma på att jag vill ha en kopp kaffe eller ett glas vin mitt i allt för att sedan fortsätta med penseldragen och vicka lite på stjärten samtidigt.
 
Äter du fort eller sakta?
Förut åt jag saaaktaaa. Jag hade alltid halva min rätt kvar på tallriken när de andra var färdiga med sina. Ett tag, under den första delen av min behandlingsprocess som inte innebar panikångest, åt jag jättejättefort för att måltiden skulle vara över så snabbt som det bara gick. I dag skulle jag säga att jag äter mer fort än sakta. Jag slänger inte i mig maten, men skulle absolut kunna sänka takten lite granna. 
 
Vad gillar du mest att lägga ned tid på?
Att skriva, redigera mina selfies, noppa ögonbrynen, träna rumpa och skrolla på Twitter.
 
Vad gillar du minst att lägga ned tid på?
Att få in täcket i påslakanet, vänta på bussen när det blåser nordanvind och killar det inte blir någonting med.
 
När brukar du gå och lägga dig på vardagar?
I regel kryper jag ned i sängen och under täcket när de digitala siffrorna slår om till 22.00. När jag känner mig så som jag föreställer mig att korven i en tunnbrödsrulle gör händer det att jag slösurfar på telefonen, läser ett magasin med glansigt omslag eller skriver några sidor i ett datordokument. Somnar sällan, för att inte säga aldrig, innan 23.30.
 
När brukar du gå upp på vardagar?
07.00 cirkus.
 
Ditt längsta förhållande?
Det varade i två år och två månader. Tonårskärleken, ni vet.  
 
Vad är den längsta perioden du varit singel?
Det beror på hur man definierar begreppet "singel". Jag har inte haft ett officiellt förhållande med någon på bra länge nu, men har i omgångar inlett relationer och då hållit mig till endast den där och då. Man är ju inte nödvändigtvis TILLSAMMANS med någon man varit varit nära och intim med i några månader, men man är ju inte heller singel. Svårt. Säg att den längsta singelperioden, vad det nu är, pågår i skrivande stund då, så har vi åtminstone ett svar på frågan.
 
Vad skulle du gärna haft mer tid till?
Mina vänner. Vet inte om jag tycker att jag behöver utveckla det svaret faktiskt. 
 
Vad gjorde du förra helgen?
Då var jag på vift. I måndags skrev jag så här på Twitter om den: "Denna helg får fem av fem. Det yttersta beviset på det är inte foton från den - tvärtom! Inte en bild är tagen och det är det bästa betyget."
 
Vad ska du göra i helgen?
I kväll ska jag på en kombinerad inflyttnings- och födelsedagsmiddag hos en av mina vänner som numera även är min granne. Förhoppningsvis vaknar jag upp pigg och alert i morgon, så att jag kan träna på förmiddagen och sedan orka ta mig in till stan för att först umgås med Hanna i hennes nya lägenhet på Kungsholmen och sedan spendera kvällen hemma hos Ida och Sofie. Söndagen ser ut att bjuda på en timme eller två i gymmet, den första poddinspelningen på vad som känns som en evighet och avslutningsvis en middag på Karlaplan.
 
Var ser du dig själv om tio år?
Åh, vad jag inte tycker om den här frågan. Anledningen till det är att jag inte har något bra svar på den. Eller bra och bra, jag har inget svar över huvud taget på den. Jag kan inte, och tro mig när jag säger att jag har försökt, visualisera mig själv tio år framåt i tiden. Bröllop, barnafödande, ett annat villaområde än det här, kontorsplats i city eller någonstans i Milano eller inget jobb alls, en synlig rynka på vänsterkinden och att storhandla på Coop. Nej, jag får rysningar av obehag bara av att tänka på det. NÄSTA FRÅGA! 
 
Jaha. Oj. Hejsan, hoppsan. Listan tog visst slut där. Tur det, kanske. Ja, men då säger vi väl så då? På återseende!
0 kommentarer