"Du är inte allt, men får jag sitta i ditt knä?"

Jag har, så länge jag (och alla andra, eftersom jag ideligen blir påmind om mitt vresiga temperament och smittskratt) kan minnas varit en sådan där människa vars känslor sitter utanpå. Det är ingenting jag någonsin har upplevt som obehagligt. Snarare tvärtom! För mig har det, vilken känsla det än ...
Visa fler inlägg