Något fint.

Har sagt det förr och jag kommer att säga det igen. Jag känner inte att jag vill dokumentera min vardag så som storbloggerskorna, och mindre diton för den delen, gör eftersom jag 1) inte lever ett så fruktansvärt intressant liv (även om jag trivs mer än bra i det stadie jag befinner mig för närvarande) och 2) inte tycker att det är lika roligt att skriva om frukostar och fikor som det är att skriva om funderingar och förnimmelser. Däremot kan det ju vara lite underhållande att längre fram kunna bläddra bakåt i arkivet för att påminnas om vad man gjort. Det kom jag underfund med när jag plitade ned min årskrönika, version mini, nämligen. Därför tänkte jag att jag då och då skulle ta och sätta mig ned och anteckna vad för fint som hänt. Inte varje månad året ut kanske, men januari vill jag så väldigt gärna minnas, så jag börjar nog ändå med att sammanfatta just 2017's absolut första dagar. Utgick från det här inlägget som Sandra hittade på, men gjorde om det. Nedan följer resultatet:
 
# När det stod rödvin på vardagsrumsbordet och vi låg i endast t-shirt i soffan och hånglade till tonerna av Veronica Maggios livekonsert i bakgrunden och jag bara var tvungen att utbrista "din jävel" mellan två andetag.
 
# Att min bästis nyblivne pojkvän åkte hela vägen hem till henne med Coca-Cola då hon var magsjuk. Kan på riktigt inte komma på ett större bevis på att man är kär. 
 
# Min lillasysters okontroller(under)bara skratt vid middagsbordet en helt vanlig mitt i veckan-dag. Vet inte varför hon tyckte att någonting vi andra inte mer än drog på munnen åt var så roligt, men det spelar ingen roll. Är hon glad mår hela jag bra.
 
# Att min terapeut grät i omgångar då vi hade vårt sista samtal och den första gången var så fort hon såg mig och min, senare hennes, stora blombukett i rummet där väntan sker.
 
# Danne snurrade 28 varv, åtminstone kändes det som så, med mig runt sin midja för att vi inte setts sedan hösten. 
 
# Jag och Linnea fyllde min jacuzzi med både vatten och lödder och satt sedan där i i timmar. När vi tappat ut allt satt vi kvar i ytterligare en halvtimme. Vi hade så mycket att prata om och av någon anledning kändes det som om det utanför badkarskanten skulle picka hål på bubblan vi lyckas ta oss in i.
 
# Vi, jag och Linnea alltså, hade bestämt oss för att dricka kaffe upp för Hammarbybacken. Det i sig var mycket fint, vill jag lova, men är inte vad punkten ska handla om. Nej, för när hon kom gåendes mot mig vid den plats där vi lovat möte, räckte hon över en kaffe det första hon gjorde. Jag vet inte varför jag blev så orimligt glad över denna gest, men det blev jag. Kanske för att jag tänkt bjuda henne, men hon hann före? Jag vet inte. Att det är det lilla som gör det stora är ett som är säkert, i varje fall.
 
# Jag sökte ett jobb och jag fick det jobbet. Trivs så IN I. Skulle kunna ge den här punkten ett helt eget inlägg, men känner att; nej, det får räcka så här.
 
# Det första boxningspasset i källarlokalen på Koksgatan efter uppehållet gick så bra att hälften varit nog. Det liknade ingenting. En före detta landslagsman frågade mig när jag tänkt börja gå matcher och min spontana tanke var "i går". Blev så glad!
 
# Jag fick krama på Edman. Skriver inte om eller till honom så ofta, men han är faktiskt en av mina favoritpersoner i hela livet.
 
# Min storasyster offentliggjorde sitt förhållande med karln hon dejtat ett tag. Hon som inte skulle bli kär igen, blev visst det. Fast det kanske man lätt blir när man får röda rosor skickade till sitt kontor?
 
# Mittemot där jag bor har det flyttat in nya grannar, ett homosexuellt par från Storbrittanien som jag älskar! På pintorpavägen råder det fantastisk grannsamverkan, så jag var lite orolig när familjen som hyr ut huset (för att de fick lust att testa på Los Angeles) berättade om sin flytt. Helt i onödan dock. Engelskmännen har en ettårig Golden Retriver som jag hälsar på varje morgon och så tycker de om samma vin som jag; what's not to love?
 
# Ett meddelande jag fick löd: "Den här bilden på dig är den, om inte DET, absolut snyggaste jag sett. Villl rama in, uppdatera mitt omslagsfoto, visa alla."
 
# Min partner in crime, som också och allra oftast går under namnet Karro, och jag spelade in årets första podcastavsnitt och fick så fin respons att det liknade INGENTING. Vet att vi high five:ade varandra efteråt för att det känts bra, men SÅ bra?