Det blev en sommar i Sverige, Sven-Erik.

För min del har semester, eller sommarlov för den som vill, alltid varit inte bara förknippat, utan också förenat med att resa utrikes. Långledigheten som den ljusa delen av året tillåter har inneburit minst två omgångar i luften, det vill säga en tur- och en returresa. Något år har syftet varit att upptäcka vad som finns där, men inte här. Andra gånger har det kommit att bli mer som en flykt från en veckas filmväder. I år? Varken eller. Mig gör det ingenting, för vet ni vad? Att jag har haft en så bra sommar som det tänkas kan i alla fall.
 
Jag inledde hela alltihopet med att få ett positivt besked om utbildningen jag ansökt om att få en plats på. Det gjorde att det kändes som om jag svävade bland moln fastän jag inte satt på ett plan. Ser man på saken som så har jag ju faktiskit flugit i sommar, men till skillnad från när jag flyger i vanliga fall har jag inte varit det minsta rädd. Tvärtom! 
 
Jag firade midsommar med en familj som inte är min, men som ändå är det, och dagen efter det åkte jag till västkusten i bil och med en favoritperson för att där se Coldplay bara meter framför oss. När "Fix you" spelades trillade det tårar non-stop för att jag kom att tänka på Olle, men det är också den enda gången jag gråtit den här sommaren.
 
Hann bara hem och vända innan det var dags för mig att ge Karlstad lite tid. Bodde hos en vän jag en gång i tiden gått med längs strandpromenaden i Santa Monica. Vi gjorde som i Amerika och åt en hel del, men så tränade vi tillsammans också! Med andra ord var att sätta sprätt på våra pengar det enda vi gjorde. Kunde inte bry mig mindre dock. Att boka en resa till Karlstad gör mig aldrig fattigare. Vad kontoutdraget än visar åker jag alltid dit och därifrån rikare. Tack, pappa, för dina rötter i staden, som gör mig bunden dit. 
 
Väl tillbaka i stan igen ägnade jag mig åt viktiga saker, så som att ansöka om studiestöd och fakturera, gå på möten och ringa samtal, men för att inte verka för vuxen bröt jag av med en hederlig hemmafest. 
Ni vet en sådan med medhavd sprit och hångel mot köksluckor? Att delar av livet innebär att sitta bland vänner från förr och för framtid, få blicka ut över glittriga vågor och säga god morgon utan att ens ha sagt god natt gör det till fantastiskt. 
 
Fantastiskt är också Stockholm. Milda Matilda, vad jag har spenderat tid där de här månaderna. Jag har blivit förälskad i vår huvudstad på nytt och på ett sätt jag inte visste gick att bli. Den insikten, känslan och uppenbarelsen ska jag påminna mig om när jag väntar på en försenad buss vid en hållplats utan någon kur i november. Två andra saker, så att punkterna blir tre till antalet, jag ska påminna mig själv om:
 
  1. Att skriva upp SUP på att göra-listan även nästa helg hela veckan-period. Testade detta en solig dag i juli och konstaterade kvickt att bara sex ligger före på listan över favoritaktiviteter.
  2. Gå på den där dejten. Den behöver inte leda någonstans, men kan åtminstone bli ett meddelande du inte vill vänta med att besvara.
 
Skulle kunna fortsätta i evigheters evigheter om soffan det skedats i och kvällsdoppen som trots allt inte uteblivit, mala på i decennier om alla båtturer i skärgården och utekvällar som slutat så sent att det snarare blivit tidigt, men jag väljer att inte göra det. På tårna-skutt togs inte på skållheta kakelplattor och några strandblöta fingrar plockade inga salta chips, bikinibyten skedde inte två gånger dagligen och löprundorna avslutades inte vid kristallklara vattenbryn, men det blev en sommar i Sverige, Sven-Erik.