Olle, jag saknar dig med hela mig.

Hej, Olle.

Det är tid för julkort att läggas på lådan, men eftersom din adress är svåråtkomlig postar jag ditt här. Att jag gör det innebär att det finns mer plats för mig att skriva på och jag skulle vilja ta vara på det, så förvänta dig mer än bara en hälsning.

Här är det snart jul. Allt tyder på det. Stjärnorna innanför fönsterrutorna, saffransdoften i köket och snörena man får med till allt man handlar. Det ligger till och med ett vitt täcke på backen, som jag vet att du haft en vurphistoria att berätta om ifall att du varit kvar här. Det enda som egentligen fattas för att jag ska komma i stämning inför denna december är en sväng förbi torghandeln vi brukade gästa. Det finns andra marknader med andra människor att besöka, men inte för mig. Jag vill vara på en sådan med dig eller på ingen alls.

Apropå dina och mina traditioner tänker jag mycket på de små julaftnar vi ställt till med genom åren nu när det börjar närma sig den verkliga sådana. Hade uppskattat en helkväll framför Ernst hemma hos dig följt av julklappsbyte och pepparkakor med ädelost. För vet du? Att i år tänker jag äta pepparkakor. Inte bara en och inte som en utmaning, utan äta pepparkakor. Jag gör sådant nu. Åh, om du bara kunde se hurdan jag är i dag.

Hockeyn då? Jag vet att du undrar. Den går så där, varken som på räls eller åt pipsvängen. Skulle jag tala om vilka misstag det är som sker skulle du dock få spader, så jag undviker det. Ska inte gå in på vem eller vilka som slår med häpnad heller, men jag kan säga att det inte är den/de du tror. Vidare kan jag berätta att vi möter Djurgården här i stan i början på nästa år. Önskar så att vi kunde gå på den tillsammans.

På tal om att önska, så är det ju sådant det är tänkt att man ska ägna sig åt i dessa tider. På min önskelista står bara en sak och det är att du ska komma tillbaka. Olle, jag saknar dig med hela mig.

God jul. Vi ses. Jag vet inte när, men vi ses.