Tack, från den rödaste delen av mitt hjärta.

Det här är ett litet inlägg (med betoning på litet, i synnerhet i kontrast till vad det är jag till få ut av det) i vilket jag vill säga tack. Det har varit tämligen blygsamt med kommentarer i själva bloggen; desto fler har jag fått på annat håll, i andra forum, och för det är jag djupt tacksa. Har varit vungen att BORSTA ut den ståpäls som uppstått med anledning av alla fina sammansättningar om och till mig. Så, hörni, tack för ni fyllt mitt flöde med lovord och min inkorg med peppande e-postmeddelanden, för att ni delat med er i chattar och till och med kommit fram till mig på stan, allt detta utan att jag känner ens hälften av er. Tack! Om jag kunde, så skulle jag samla ihop alla till en enda stor gruppkram.