"You are what you share."

Eftersom det här inte är en blogg för mig att berätta om mitt "gå på stanande" tänkte jag tala om för er som är intresserade var ni kan hitta mig för mer vardagliga betraktelser. Då ska vi se här...
 
I den den 1 x 1 centimeter stora appen med en kamera som ikon är det lättast att skriva in "ellinorakeson" i det tomma sökfältet för att komma till min profil. Mina ögonblicksfångster föreställer ofta, nästan lite för ofta, mig själv eller ett detaljfotografi på något som ser ut att vara en fröjd. Samtliga bilder som går att finna där är plåtade med min mobiltelefon och bearbetade i densamma.
 
Jag följer inte ett enda konto och det har förstås sina förklaringar. Till en början, för flera år sedan, var det så att jag gjorde mig till användare enkom för filternas skull och då inte brydde mig om att det fanns andra där. Väl efter den upptäckten, att Instagram faktiskt fanns tillgängligt för många fler, hade jag varken lust eller ork att ge liv åt en slinga folk och foton att ta mig igenom flera gånger om dagen. När Instagram sedan blev lika vanligt som vilken folkhälsosjukdom som helst såg jag ingen anledning till att bli någons anhängare och således direktpåverkers yttermera. I stället brukar jag söka på de vars bilder jag vill titta på, gilla och kommentera. På så vis kan jag, beroende på vilket humör jag är på eller vad för en dag jag har, solla utan att svärta mitt samvete. 
 
Om jag fick i uppgift att välja en, och endast en, app att ha kvar på min skärm skulle det vara den här blå. Det är min favorit av alla, samtals- och sms-apparna inkluderade. Sedan 2011 har jag lyckats producera < 25.000 tweets, vilka har handlat om precis allt mellan himmel och jord. Jag skulle säga att den ena hälften av mina följare där är hockeynördar (fantastiska sådana) och att den andra hälften är människor som tycker om mina tillknusslade meningar om kyssar med eucalyptussmak eller som känner igen sig i att vara livrädd för att leva och dödsrädd för att dö. Om det inte vore för att jag tycker så mycket, så mycket om att skriva texter med känslor för andra att läsa hade jag nöjt mig med Twitter, där jag förvisso når ut till många, men 140 är tecken inte nog alla gånger. 
 
Jag heter samma sak på Twitter som jag gör på Instagram och som jag gör i det verkliga livet borta i USA, det vill säga "ellinorakeson".