ellinorchristinahermine.blogg.se

Det närmar sig nyårsafton - igen. Å ena sidan känns det som om det här året bara har sagt swosh, å den andra är det som om delar av det var decennier sedan. Tänk att det kan vara så? Tackar mitt strukturerade jag som fört månatliga små antecknignar om respektive 30-dagarsperiod, för om det inte vore för henne hade jag förmodligen missat både det ena och det andra i det här inlägget. 

 

Så, låtom oss ta en kik på vad som hänt mig och i mitt liv under 2017. Är ni med?

 

Jag inledde det här året med att spa:a, kommer jag ihåg. Eller nej. Jag inledde året med att irra runt i det hus som jag och min bästa vän tillbringat nyårsnatten i. Av den anledningen, nyårsnatten alltså, var vi inte bara sugna på utan också i behov av massage. Eftersom vi hade var sitt presentkort att nyttja gjorde vi det. (Det här borde inte skrivas i en parentes, snarare som en blänkare, men: det borde vara LAG på att treat:a sig själv i efterdyningarna av en smackadong-bakfylla.) Bara någon dag därpå reste jag söderöver för att tas om hand ytterligare. Hejade på någon som spelade laduhockey, åt sushi för första gången i mitt då 21-åriga liv, drack rödvinsglas efter rödvinsglas och hånglade till en Maggio-repris på TV. När jag kom hem igen väntade min dåvarande terapeut på mig och det för sista gången. Jag pratar fortfarande med henne ibland, men då frågar jag också hur hon mår. Tänk att det kan finnas något så fint som hon i en värld så mörk som den jag levde i. Utöver det jag redan nämnt att januari bjöd på poddade jag en del, jag såg Färjestad spela på bortais och jag blev med jobb. 

 

Februari måste ha varit en ledsam liten månad? Jag har inte plitat ned mer än tre punkter. Inte några tre dåliga i och för sig, men ändå. Jag har skrivit att jag fyllt år (vilket jag tror att jag hade kommit ihåg även om jag inte skrivit ned det), att jag stod i publikhavet när The Weeknd hade show (och det var ju faktiskt en av årets höjdpunkter) och att jag ansökte om en plats på en eftergymnasial utbildning. 

 

Sedan Olle gick bort är mars en lite jobbig månad. Ska jag vara ärlig är alla månader "lite jobbiga" sedan Olle gick bort, men det blir extra påtagligt och gör om möjligt ännu ondare när årsdagen närmar sig. I år räddades dock mycket av Drake och att han stod en armlängd ifrån mig. Trodde att man slutade bli starstruck någonstans efter 18? Tydligen inte. Annars då? Åkte till Karlstad för att säga tack och adjö till 1) Sven-Erik Magnusson, som tyvärr gick ur tiden, och 2) Färjestads säsong 16/17, som även den dog. 

 

Bubblare: Med anledning av allas vår, men mest min, älskade Sven-Erik Magnussons bortgång ställde succéserien "Så mycket bättre" till med ett hyllningsavsnitt för honom och hans musik. Hela albumet finns att lyssna på på Spotify och jag tycker att ni ska ta er den tiden. Säg inte nej, säg kanske och Anita är mina två favoriter.

 

APRIL
Den första april var en lördag och den lördagen satt jag vid skolbänken hela dagen. Har skrivit ett helt inlägg om det faktiskt och det kan ni läsa om ni klickar här. Andra saker jag gjorde i april kan jag dra lite hastigt: jag var på Hammarbys hemmapremiär för fotbollssäsongen 16/17, jag firade påsk med ett gäng hemvändande vänner och så bodde jag några nätter på Kungsholmen tillsammans med en hundvalp.

 

Till mitt framtida jag som förmodligen kommer att undra om det inte var här hela härvan drog igång: Jo ,det var det. 

 

I maj månad åkte jag till Frankrike, Paris närmare bestämt, tillsammans med min bästis. Skulle jag gissa på när det var, eller bara berätta hur länge sedan det känns som att det var, skulle jag säga fyra år sedan, men okej. Struntisamma hur länge sedan det var, för det var bra. Vi drack oss berusade på bubbel i hotellsängen, åt croissanter tills vi storknade och tittade på Eiffeltornet med regnstänk i ansiktet. En lite mindre resa jag gjorde var den till Uppsala. Begav mig dit tidigt och hem sent en dag för att hälsa på en favorit som flyttat härifrån med anledning av plugg. Apropå det, så gjorde jag ett andra prov i antagningsprocessen för en plats på Medieinstitutet... (Hallå, jag stod pressad mot ett kravallstaket när Stormzy spelade på Nobelberget också, men den raden skapade inte en lika snygg övergång.)

 

... SOM JAG KOM IN PÅ! Firade min framgång med champagne tillsammans med min sommarflirt på Grandterassen och bestämde mig i samma veva för att inte skriva på något nytt kontrakt med arbetsplatsen jag varit på sedan årets begynnelse. Valde att se mig som ledig snarare än arbetslös och firade det genom att dansa under bar himmel i sällskap av min syster och med Håkan Hellström framför våra ögon. När firande ändå är på tal kan jag berätta att överraskningskalajset för vår podd-pappa Olof, som fyllde 30, men inte hade en susning om att han skulle uppvaktas med sådan pompa och ståt, blev mycket lyckat. 

 

Var iväg på två avstickare, den ena till Göteborg och den andra till Karlstad. Bilade till Götet med Karro och hade där några drömlika dagar, trots det västkustska vädret. Att stå i regnponcho på Ullevi och hänföras av Coldplays live-framträdande är bland det finaste jag fått äran att uppleva den här sommaren. (Har lyssnat på Everglow under hela tiden som jag skrivit det som står här. Får fan inte nog. Maken till låt alltså.) I Karlstad bodde jag hemma hos Fredrik, eller vi bodde mest på gymmet. Mitt favoritminne från dagarna där är dock inte träningsrelaterat - tvärtom. När vi låg raklånga i båten mitt i Vänern, åt jordgubbar toppade med solsken och lyssnade på sprakig Sven-Ingvars kände jag "tack pappa, för att du har rötter här, som gör mig bunden hit och ger mig möjlighet till detta".

 

I skuggan av pratet ovan, om en så fin hockeystad som Karlstad, kan jag väl bara nämna lite snabbt att jag var på fotbollsderby också, ett mellan Hammarby och Djurgården. Så. Nämnt.

 

Hela juli månad hängde jag med Elvira, som jag vanligtvis bara tränar tillsammans med. Vi lunchade i Rosendals Trädgård, drack kaffe och lapade sol i Vinterviken, hyrde trampbåt hos Sjöcaféet, dansade under bar himmel på Gröna Lund, kvällsbadade från både brygga och klippa, ägnade en dag åt stand up paddle boardning (som kvalade in på min favoritaktivitet, efter sex) och var på ÅRHUNDRADETS hemmafest med vänner från förr och för framtid. Hängde en del med Tiffanie också, som de sista datumena åkte från en liten del i det stora USA för att hälsa på här.

 

Man skulle kunna tro att skolstarten var det bästa som hände i augusti, men det var det inte, för det var det faktum att jag grejade 100 kilo i marklyft för första gången. (Nu, så här en tid senare, kan jag säga att "jag markar 100 kilo" i ställt för "jag har markat 100 kilo" eftersom det inte var någon engångsföreteelse och för det är jag så, så glad!) Skolstarten kommer på andraplats. På förstaplats, fast på listan över jävla skitsaker, kommer förstås beskedet om att min äldsta systerson Linus drabbats av diabetes. Han blev InsuLinus. 

 

Sport. Så skulle jag vilja sammanfatta den här månaden. Var det inte hockey, var det boxning och var det inte boxning var det hockey - eller CrossFit. Tränade för The Noxbox Company i åtta veckor och övervägde ett tag att faktiskt köra på, men bestämde mig till slut för att boxning och gym skulle få räcka. Såg Färjestad spela sin första match för säsongshalvan och grät som om det inte fanns någon morgondag då Rikard Wallins tröja hissades till taket. Just det! Make:ade ett move och tog kontakt med han den där Anthony också!

 

Var på två konserter (J. Cole och Future, den ena bättre än den andra) och bokade biljetter till två (Kahlid och Kendrick Lamar). I övrigt gick den här månadens dagar åt till att dejta en väldans massa. Så här med facit i hand är jag väldigt glad över att jag la ned min tid på det. 

 

Det här, ska jag säga, är ingen månad jag brukar hålla kär. Vanligtvis förknippar jag den med lyckans raka motsats. Inte sällan har jag önskat att den ska ta slut och aldrig mer återvända. Den här gången har det varit annorlunda. Jag vet inte om känslan som varit inneboende sedan alltid flyttat ut för gott eller om den kommer att komma tillbaka till mig i framtiden, men som sagt: den här gången har jag inte känt av den. Jag vill inte säga att allt är Anthonys förtjänst, för jag hade en helhärlig helg i Köpenhamn för andra att vara avundsjuk på och fem, om jag räknat rätt, frukostdejter med lika många vänner, men... Allt är Anthonys förtjänst. Här, i den kallaste kylan och mörkaste mörker, blev jag kär.

 

Åh, vilken jävla kanonmånad jag avslutade året med! Inte nog med att jag landade en praktikplats - jag gjorde det på det drömmigaste av ställen dessutom, nämligen hos Hockeysverige.se. Ställde till med en glöggbjudning gjorde jag också, en mycket lyckad sådan. MEN! Innan allt det där var jag i England, det för att överraska Anthony. Han hade varit på träningsläger i Spanien i nästan fyra veckor innan dess att han satte kurs mot frukostkorvens förlovade land och utan hans vetskap gjorde jag detsamma. Hans reaktion när han, efter mycket om och men, förstod att jag stod utanför hans hotellrumsdörr var PRICELESS. Således var jag på en boxningsgala även i december (var ju på en i september också). Julen firades tillsammans med den nya familjen 1 (och med det menar jag att Anthony och Amir var med under självaste julafton) och nyårsafton spenderades med den nya familjen 2 (Anthonys halva) för att sedan avslutas i en hotellsäng mitt i Stockholm.