ellinorchristinahermine.blogg.se

Jag har tänkt mycket på det här med att kommentera varandras mat och/eller vad andra äter. Ibland undrar jag om jag reagerar som fyra chili på menyn, starkt, för att jag kan relatera till situationen från olika perspektiv eller om det är varje människas naturliga sätt att påverkas så. Säger någon något om en portion som inte är dennes egna, som inte anspelar på att man smakmässigt fått vad man betalat för när notan för varmrätten landar på det inte så nätta priset av svenska kronor, kan jag gå i taket. Inte för att jag tar det personligt, längre, men för att ingen annan har med min mat att göra. Också för att alla inte är så säkra i sitt förhållande till mat, som jag har lärt mig att bli. Får en person höra fel uttalande, eller ens ett uttalande, om det den ska äta kanske personen inte vill äta igen. 

 

Senast detta hände mig var någon gång i skiftet mellan januari och februari månad. Jag och några stycken vänner hade bokat bord och träff på en restaurang vars meny erbjöd en mängd middagsalternativ. Var inte sugen på någonting speciellt, så valmöjligheterna kändes oändliga och därför bad jag vår servitör för kvällen om hjälp. "Vilken rätt skulle du säga är godast: den lättrimmade torsken med mussel beuerre blanc, forellrom, körvel, blomkål och fänkål eller wallenbergaren med potatispuré, rårörda lingon och skirat smör?" frågade jag, varpå han svarade att han varmt rekommenderade den sistnämnda - särskilt om jag var hungrig. Det var jag, så jag beställde in den. Ut från köket kom en lyxvariant av pannbiff, stor som en handflata, och en skål med vad som måste ha varit max några matskedar mos. Det var JÄTTEGOTT och jag var nöjd, så jag reflekterade inte över mängden - förrän efteråt. Varför? Jo, för att när jag berättade för servitören att jag gjort rätt som lyssnat på honom, sa han "Jaså? Du fick i dig hela ändå? Bra jobbat. Har varit med om fullvuxna män som inte orkat i sig samma." Han menade troligtvis ingenting illa (i ärlighetens namn tror jag att han tänkte att jag skulle ta det som en komplimang, men det är ett annat inlägg) MEN DET SPELAR INGEN ROLL. Tänk om tjejen som satt i mina kläder varit hon som samlat mod i många dagar för att beställa just det där? 

 

Så tänk på det nästa gång du är på väg att yttra någonting som inte du ska äta; att en dag kanske inte ens den som tänkt att äta det, äter det.