Tillägnan: den här är till dig.

Nu i veckan dog Bodil Malmsten. Jag använder ”dog” i stället för ”gick bort” eftersom jag vet att hon själv 1) skulle gjort så och 2) ansåg att ”personer som säger gå bort när de menar dö” var de som skulle dö. Cancer, denna förgrymmade och rent av vedervärdiga sjukdom, var det som drabbade och dödade henne. Ändå kan jag inte låta bli att föreställa mig, åtminstone hålla tummarna för, att hon har det bättre där hon är nu. Jag tänker att hon återförenats med den man, sin man, som hon skrev att hon saknade så.

Bara dagar efter att en av de bästa jag visste och närmsta jag hade lämnade mig och jorden hörde jag Bodil prata i TV om sin diktsamling ”Det här är hjärtat”. Där och då hade jag inte styrka nog att beställa hem en utgåva. Det hade jag egentligen inte senare heller, men jag gjorde det ändå. Vet inte hur många gånger jag har vänt fram och tillbaka på bladen som finns i den boken. Somliga sidor är till och med alldeles skrynkliga, då jag inte haft någon näsduk till hands när jag läst, utan bara låtit det salta och våta falla.

Mina två favorituppslag i hela boken är de som är numrerade 12 och 13 samt 30 och 31. (Använder med addition mellan varje tal får man en siffra, 86, som mycket väl skulle kunna svara för hur gamla sidorna ser ut att vara, med tanke på dess rynkor.) Där står följande:

”Du och jag kände 
varandra från början
Kände
Kände igen

Var rädd om dig
Jag är rädd
Ingenting får hända dig
Nej vad säger jag
Allt måste hända dig
och det måste vara underbart

Kom tillbaka
Kom tillbaks”

- 12

”Världen vaknar enligt tidszon
Det är natten till nu
Hej det är jag
Det var inte du
Det blir aldrig dag
Det är inte jag”

-13

”Finns
skriker jag
Finns igen
Finns
Vad håller du på med!
Sluta
Låt bli

Låt mig bli
din människa
igen

Utan dig vet jag inte
vad det nu var

Kärlek är
att jag vill att du finns”

-30

”Utan dig har jag ingen kärlek
Bara den jag älskar
älskar jag
Så förintas mänskligheten
Selektivt
Sorgen är egoist

Jordens fördömda
dör under mina ögon
Bara för dig
blöder jag
Jag är en ond människa
och det är ditt fel

Jag hatar att
du övergav mig
Lämnade mig
på jorden
utan alternativ”

-31

Det var inte förrän beskedet nådde mig som det slog mig att jag nog aldrig skrivit om hennes faktiska betydelse för mig. Hon förändrade inte mitt liv, men hon påverkade det, i alla fall vad gäller bokstäver. Som genuint intresserad av vad som går att göra med det svenska språket tack vare fantasin såg jag mycket upp till Bodil. Hon hade ett eget sätt att skriva på, precis som jag. Hon tyckte sig inte vara någon, vilket jag inte heller gör om mig själv. Hon blev något, som kanske också jag kommer att bli en dag. 

Tack, Bodil.
Adjö, Bodil.
Vi ses, Bodil.

Svartvitt
1 kommentar
Anonym

Hej Ellinor!
Jag har en fundering/fråga som jag skulle behöva någon annans synvinkel än min egen. Jag är en 18-årig tjej som levde med ätstörningar för ungefär två år sedan och ungefär i år så kunde säga helhjärtat är jag är frisk och mår bra. Men på senare tid så har min allra bästavän insjuknat i Anorexia. Jag tycker såklart att det är svin jobbigt och vill finnas där för henne men på jag har börjat känt nu att det inte funkar, jag mår inte bra att va i de kretsarna där ätstörningar finns för mina tankar blir triggad och jag har allt kunnat stått emot de men nu så blir det bara allt svårare. Har du några tips? Jag vill verkligen inte svika min allra bästa vän men jag har ingen att ventilera mig till på grund av lovat henne att det ska stanna mellan oss, sjukhuset och hennes familj.
Hur ska jag göra? vill inte svika mig själv heller.
Svara ifall du orkar/inte blir för jobbigt för dig.
Kram en trogen läsare

Svar: Hej! Först och främst vill jag tacka dig för det du utger dig för att vara: en trogen läsare. För det andra måste jag få passa på att säga att det du gjort hittills verkligen är starkt. Sist, men inte minst, och som svar på din fråga skulle jag råda dig att faktiskt ta avstånd. Kanhända det låter egoistiskt och sätter sig direkt på samvetet, men det ÄR inte så och du borde inte tillåta det att göra så. Säg till henne (och kanske även hennes föräldrar?) som det är. Att du tar avstånd behöver inte nödvändigtvis betyda att du lämnar henne. Jag och vänner har varit ifrån varandra under en tid för att sedan hitta tillbaka till varandra igen. Det är inget konstigt, snarare nyttigt. All lycka!
Ellinor Åkeson