"Var kär i mig, för jag är kär i dig."
I got a girl crush, hate to admit it but
I got a heart rush, ain’t slowin’ down
I got it real bad, want everything she has
That smile and the midnight laugh she’s givin’ you now
I wanna taste her lips, yeah, ‘cause they taste like you
I wanna drown myself in a bottle of her perfume
I want her long blonde hair, I want her magic touch
Yeah, ‘cause maybe then you’d want me just as much
I got a girl crush, I got a girl crush
I don’t get no sleep, I don’t get no peace
Thinkin’ about her under your bed sheets
The way that she’s whisperin’, the way that she’s pullin’ you in
Lord knows I’ve tried, I can’t get her off my mind
De senaste två, kanske att det är tre till och med, veckorna har jag lyssnat till tonerna av Julia Sheers tolkning av "Girl crush" och varenda gång, VARENDA gång, har jag fått som ett kulskott genom bröstet och allt som finns där inannför. Jag menar, kan ni föreställa er det; att vara förälskad i en annan människa av den enda anledningen att denne står närmare den du faktiskt är kär i än vad du själv gör? Det kan inte jag. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag hitills i mitt liv sluppit uppleva det helvete som det verkar innebära att vara olyckligt kär.
Vad gör man? Jag vet inte eftersom jag, som jag sa, ännu inte upplevt någonting dylikt, men jag antar att man, då man inte kan plåstra om insidan, letar bandage i form av någonting att sysselsätta sig med som inte heter neddragna rullgardiner och att man väntar; på att det ska gå över och på att man ska hitta den rätte rätte.
Vill hitta han som frågar hur många kulor glass jag vill ha i min strut; inte OM jag vill ha glass, för min bakgrund ska inte spela någon som helst roll. Han som, när jag ligger inne med ångest, inte går fastän jag säger åt honom att göra så och som reser mig när jag själv inte kan göra det. Han som jag kan spela och förlora mot i TV-spel och som retar mig för det till den milda grad att jag vägrar fysisk kontakt i en vecka. Han. Honom vill jag träffa, men bara om det sker på lika villkor. Jag ska vara den han ringer för att prata bort fem försenade bussminuter med, jag ska kittlas under fötterna för att det bästa han vet är när jag skrattar så mycket att det stockar sig i halsen och jag ska ha den handflata han alltid vill mot sin. För ingenting i kärlekens värld kan väl vara så förskräckligt som att få hela sitt hjärta krossat, eller få det krossat innan det ens hunnit få känna på hur det är att vara helt?
Avslutningsvis en liten parentes: (Av erfarenhet vet jag att det inte heller är helt enkelt att vara orsaken till känslor man sedan inte kan komma att besvara på ett önskvärt sätt. Försök att säga till personen som får som små Summerburst-konserter i hjärttrakten för att du ler att showen är slut.)
Låter som min relation med min tjej. Kul att sånt här uppskattas, ibland - haha :)