Unconditional love.

"Du kan falla 100 gånger, jag ska rädda dig. Du kan slå mig 100 gånger, jag ska älska dig. Du kan springa så snabbt du kan härifrån, hur långt du vill, jag finns där ändå. Du kan falla 100 gånger, jag ska rädda dig. Du kan slå mig 100 gånger, jag ska älska dig. Du kan ställa till eller göra allting jättesvårt, jag ska få dig nå allting du vill åt."
 

Det som står skrivet mellan citationstecken ett och två här ovan är meningar från en låtrefräng som skrivits av en far till en son. Ska jag korta ned det lite granna är ”villkorslös kärlek” kategorin jag skulle placera låtens återkommande rader inunder. Det är också det en förälder känner för sitt eller sina barn, har jag hört. Jag själv har inte några barn, inte än. Det närmsta jag kommer sådana är mina två systersöner Linus och Tim. Den förstnämnda är också den förstfödda och det är till honom jag tänker dedicera det här inlägget. Lika många hjärtslag som slår för Linus, slår förstås för lille Tim, men honom har jag tänkt skriva om och till vid ett annat, senare, tillfälle.

Hej, Linus. Det är moster, du vet hon som brukar bjuda på Ahlgrens bilar när mamma inte ser. Jag skulle vilja tala om för dig; inte bara att jag älskar dig, utan även hur mycket jag älskar dig, men det är så svårt att du anar inte. Dels för att du är en för liten människa för att begripa och uppskatta den sortens försök, men mest för att jag inte vet med vilka ord jag ska uttrycka mig. Det är fan (sådana ord får du inte ta efter) orimligt att du, en unge på 104 centilong, kan generera så mycket lyckokänslor som du gör. Saknad, förbaskat mycket saknad, är du orsak till också! Jag behöver ju daglig dos av dig. 

När du, i framtiden, känner att du behöver en släng av mig; läs detta. Det är lika månger punkter som du blir år i april och de förklarar varför mitt hjärta gör piruetter när du är med mig.

♡ Du är godhjärtad och har, trots din låga ålder, alltid så vänliga intentioner. När jag ligger ledsen på rummet kommer du och stryker mig över kinden och när vi ska skiljas åt är det alltid en puss på vardera kind som är minimum. Jag hade antagligen tyckt bra om dig även om du varit en sådan som torkat mina tårar med leksakståg eller ilsket och prompt stövlat iväg vid avsked, så förstå då hur högt i kurs du står hos mig när du beter dig som raka motsatsen!

♡ Du är en riktig mysgroda. Bland det bästa jag vet är när du, i pyjamas och med barfotafötter, kommer tassandes om kvällarna och räcker över en bok för mig att högläsa ur. Det får mig att undra om det finns någon där ute att kalla för prins som jag hellre skulle vilja ligga bredvid. 

♡ Du är ”full i sjutton” personifierat. Om det inte varit för att jag är din moster hade jag haft svårare att se charmen i ditt spjuveraktiga beteende och nog haft närmare till att bli skogstokig. Tur för dig att jag kan se det pillemariska i dina ögon när du säger att du håller på motsatt lag, vilket det än är, för att jag vill att ”de gröna” ska bärga tre poäng. 

♡ Du är rolig och kan locka fram mitt genuina skratt precis som vilken av mina jämngamla vänner som helst. När du var yttepytte önskade jag att du för alltid skulle vara så, att du aldrig skulle fylla år, ville bara ha dig liten för alltid, men varje ålder har sin charm, vad det verkar. Nu för tiden kan vi ju göra saker ihop som du också kan minnas! Det finns inte ett enda tillfälle med dig som jag inte kommer ihåg. Av förståeliga skäl är det inte ömsesidigt, men vet du vad som är bra med det? Att du kan fråga mig om de stunderna, så att jag kan berätta om dem och vi kan leva om dem. 

Du och jag.