Jag finns.

Jag är dum. Därmed inte sagt att jag är korkad. Bättre uttryckt är att jag är elak. Inte mot andra, men mot mig själv. Är det inte hårlängden som inte är lagom ljuslagd, är det tålamodet som inte är tillräckligt och har jag inte ett beundransvärt plut på baken, har jag ett humör att aldrig symbolisera med sned min. Jag ska vara idealet, där idealet är perfektion och perfektion är någonting som inte finns. Däremot finns jag och med mig ångesten. Jag är så, ursäkta att jag säger det, fucking less på att ha ångest som inneboende hos mig. Det är okej de dagar den mer liknar en störig rumskamrat, men när den övertar rollen som ägare av huset, det som är jag, orkar jag inte med den. Förut grät jag av den. Inte för att det kanske var så att själanöden försvann med tårflödet, men åtminstone kändes det så. Numera suckar jag bara, om andetaget tar sig igenom allt det som blockar syretillförseln från att fungera som vanligt, vill säga.

Kartan med 25-milligrammare finns att sträcka sig efter, detsamma gäller telefonen för ett samtal eller pappas hand, men det är bara temporära flyktvägar från det som är min verklighet. En eller nio tabletter, oavsett vem jag ringer och hur länge jag än hålls i handen; jag kommer alltid att landa i en säng där jag hör en röst säga åt mig att vara bättre än den jag är. Om den rösten skulle få för sig att prata med små bokstäver, gärna viska, hade jag accepterat den, men just nu skriker den, överröstar vett och förstånd. Aldrig skulle jag ens komma på tanken att behandla en endaste av de jag håller kär på detta vis, så hur kan jag tillåta mig att vara så illasinnad och samvetslös mot den jag med all säkerhet kommer att spendera hela mitt liv som, i och med? Jag kommer aldrig att vara idealet, för idealet är perfektion och perfektion finns inte. Däremot finns jag och med mig ångesten.

 

#1 - - Daniel:

jag vet ärligt talat inte hur jag hamnade här. Men... Du skriver så fint. Fortsätt med det.

Svar: Oj, tack så hemskt mycket!
Ellinor Åkeson

#2 - - Anonym:

Skriv en bok kvinna!! Du skriver så fantastisk och vet verkligen hur man sätter ord på saker. Kram

Svar: Men vad är det för fantastiskt jag får läsa så här på morgonkvisten, va? Tack så hemskt mycket. Jag ska fundera på saken, för jag börjar bli allt mer sugen på't.
Ellinor Åkeson